tildakvasthilda

inatt bröt jag helt ihop, det blir ingen bebis för mig inte. All smärta bara försvann och jag orkar inte längre nu. 8 dagars övertid nu och verkar inte hända ett skvatt.
Jag bara grät och grät men det är väl hormonerna som spökar med antar jag.
Igår efter jag vart på öb ( 2 timmars promenad) trodde jag allt var på gång men blev lurad igen >< Jag har ju fortfarande den här rädslan med att det ska hända något innan födseln med bebisen så jag vill ha ut henne/han nu så jag inte behöver oroa mig. Tänk känslan om ca 5 dar : Din bebis dog imagen igår för att den inte fick näring eller forstervattnet hade gått utan att jag visste om det etc...Att då hela tiden gå och veta att om den bara kommit i tid..om den bara kommit 2 dar tidigare. Ärligt talat vet jag inte om jag skulle överleva att förlora mitt barn.
På måndag ska jag till barnmorskan iallafall för hinnsvepning om jag öppnat mig. annars får hon boka in tid för igångsättning, för jag är verkligen på gränsen till sammanbrott nu.
idag tänkte jag ta bussen till  köpcentret A6 och köpa en babysitter och kolla efter en cool keps! Som matchar dom supertuffa babyskorna!!